galenskap?

Okej, jag kan hålla med om att det är lite spontant att byta land på mindre än en månad, men det är ju knappast första gången jag tänkt tanken. Om man är less och vill flytta, ska man då bestämma sig för att göra det om ett halvår, ett år? Varför. Om jag ångrar mig kan jag ju alltid flytta hem igen. Stockholm försvinner inte det närmaste året eller så. Vad väntar man på?

Hur som hellst. Jag tror att jag kommer få galet kul i London! Jag kommer att bo ihop med världens skönaste och galnaste tjej, ha ett dussin lika sköna människor inom några kvarter ifrån mig och dessutom se fram emot massa resor (hallå! Paris dagen efter jag flyttat!). Vem bryr sig om att ha en fin 3:a för sig själv när man kan få allt det? Vem bryr sig om att ha ett ordnat liv om man inte skrattar varje dag? Jag tror inte livet kommer att bli en dans på rosor, jag vet att jag kommer att få jobba mycket hårdare för mycket mindre pengar, betala mer än dubbelt så mycket i hyra för mindre än halva lägenheten men man gör inte allt det utan att vinna något tillbaka. Sånt som inte går att köpa för pengar. Så fuck it.